Picture
Minnen av snöiga New York från förstfödda Fahrenheit väcks.
Förhoppningen var att Quantic Dreams med en ”uppföljare” till den gripande skildringen i Heavy Rain samt den spännande thrillern Fahrenheit (som i USA gick under namnet Indigo Prophecy) skulle kunna sätta en spik i kistan och begrava den myt om att interaktiva berättelser inte kan vara spel.

Problemet är att Beyond: Two Souls istället, likt en hammare, bänder upp både en och två spikar när det totalt misslyckas med vad de två tidigare spelen lyckats med: skapa en interaktiv berättelse där valmöjligheter spelar roll.

Spelet tar inte vid några av det tidigare spelens berättelser utan berättar en helt ny historia om Jodie Holmes, en flicka med en gåva som ger henne möjligheten att fysiskt påverka hennes omgivning, besitta människor och få en återblick i andra människors liv. Allt detta genom en entitet som hon kallar för ”Aiden” som är bunden till Jodie.  Nathan, en forskare inom paranormala fenomen tar in Jodie efter en olycka där ett annat barn nästan dödas på grund av Jodie (vilket han egentligen själv hade sig att skylla då man inte skyfflar sex liter snö på en åttaårings fejs). I sitt laboratorium upptäcker Nathan att Jodie inte är som alla andra barn och man får därefter följa hur Nathan och hans kollega försöker ta reda på hur och varför Jodie besitter denna förmåga.

Berättelsen berättas i form av kronologiska hopp i Jodies liv som innehåller meningslösa uppgifter som att trava runt i en kontrollerad, linjär miljö (där du ska från A till B, utan så många möjligheter att titta på C eller göra D) och ofta utföra vardagssysslor som känns betydelselösa.

Problemet är alltså spelets huvudsakliga koncept; det är inget spel, det är en spelfilm. Enda sättet att fortsätta titta på dess redan förscriptade manus är att försätta trycka vidare på upp, höger, ner eller vänster. Bristen på valfrihet och variation i spelets utförande gör det fruktansvärt, fruktansvärt enformigt.

Picture
Visst kan hon slåss, men det är mest Aiden som gör grovjobbet och inte är det valfritt vem man vill ta itu med. Det är redan förscriptat.

Att spelet har ett otroligt visuellt yttre är en sak, men precis som i dejtingvärlden vet alla (förhoppningsvis) att ”good looks” sällan är allt. Att det dessutom besitter en vacker stämma i form av spelets musik hjälper inte mycket längre om dejt- förlåt spelet, inte har något djup.

Tyvärr David Cage, men inte den här gången.

Betyg: 6 av 10

 
 
Ingenstans verkar det finns information om hur man får Youtube att spelas upp i HD automatiskt. Det finns extensions/tillägg för både Chrome och Firefox. Däremot funkar inte Chrome extensionen längre pga. av Youtubes nya utformning.

Gör man dock en enkel sökning på svenska får man fram en möjlighet att starta alla klipp i HD.


  • Öppna sidan Inställningar
  • Välj Spela alltid upp HD på helskärm (när det är tillgängligt)
  • Klicka på knappen Spara
  •  
     
    Eller åtminstone en något härsknare syn på Rockstar Games senaste alster. Har varit ute ett tag på ville inte länka direkt från Goodgame då hemsidan har ett horriblet gränssnitt och utseende generellt att man inte ens orkar läsa.

    Recension - GTA V

    Betyg: 6 av 10

    En gangsterera lämnar rum för en välkammad, en slang-slängande och en psykopat. Tvinna deras livsöden samman med en stor skokartong fylld med bilar, husridåer och en och annan rasistisk polis så har du GTA 5.

    Ett av världens mest omdiskuterade spel landade för nästan en månad sedan. Frågan som ofta följer ett så efterlängtad spel: lever (eller levde) spelet upp till dess hype? Frågar du mig, svarar jag och resten i vår testgrupp nej. Vi - som många andra - hade lite väl grandiosa idéer om vart Grand Theft Auto V skulle få ämna för hashtaggar: #enastående #fakkinawsome #OMG etc. men det är med vemod för det generellt goda mottagandet av ett så efterlängtat spel som vi vill påstå att det inte alls var något vi #fakkinloved. Det var inget The Walking Dead eller The Last of Us som båda introducerade emotionellt engagemang men framförallt något nytt.

    Grand Theft Auto 5 bjuder på varken eller. Det känns mer ofta än sällan som något vi redan gjort tidigare. ”Been there, and also done that” ekar i huvudet när du väl sitter i din Sportser och kör från A till B för att ha ihjäl x antal gängmedlemmar för att sedermera köra bil från B till C för att hoppa fallskärm samtidigt som du skjuter ihjäl y antal andra gängmedlemmar.

    Det enda som Rockstar kryddat spelet med som känns fräscht är handlingen samt dess tre protagonister: en deprimerad lätt lönnfet bankrånare, en ung naiv ”ghetto gang banger” som försöker lära sig spela i det stora ligorna samt spelets ess i leken: Trevor Philips, en man utan vare sig sans eller reson som är – utan att skräda med orden – skvatt galen. Samtidigt blir sistnämnda spelets ”charmtroll” (om man nu kan uttrycka sig så om Trevor) då han gång på gång lyckas hitta en karaktär åtminstone jag länge trodde var utdöd i och med filmen The Shining. Speciellt när man sitter och återkallar scenen ”Here’s Johnny!”, var och varannan gång man kliver omkring i Trevors kängor.

    Spelet i sig skiljer sig inte särskilt från de tidigare spelen i serien. Sandlåde-staden ska vara en avbildning av Los Angeles och södra Kalifornien och är lik den stad man besökt i tidigare spel i serien. Tråkigt nog har städerna inte utvecklats mer än att de fått nya texturer. Istället har utvecklarna fyllt staden med korkade statister och ihåliga kulisser som man efter ett pars timmar spelande ignorerar då det inte finns något sätt att interagera med dem. Hus efter hus står uppradade och oavsett om de är fina eller ej så finns det ju ingen poäng med att ha ett stort sandlåde-spel om det inte finns något att göra i den.

    Visuellt sett särskiljer sig inte GTA V från några andra spel. Det är inte fult men det är heller inget spel som vinner någon teknik-genre för #awsomegraphics eller dylikt. Vissa vyer kan däremot vara rätt så makalösa vilket man märker särskilt när man befinner sig uppe i luften med helikopter eller med ett flygplan. Omgivningen hade varit till spelets fördel och lättare att uppmärksamma om den hade en mer betydande roll för nyttjandet av spelmekaniken. Som tidigare nämndes så känns det bara som att man åker runt i en stad med kulisser och människor man inte kan göra annat än att skjuta, slå ner, säga någon meningslös fras till eller köra över. 

    Musiken är en stor del i GTA V, vilket märks. Jag tyckte mig höra i P3 Spel (sänds på P3, lördagar) att det var över 334 olika låtar (licenserade!) som spelet innehöll. Detta då utan att räkna in alla de säkert hundratals timmar med ”snackradio”, som det också är en charmig bit i GTA-tårtan. Satir, politiska händelser och framförallt skruvade nyhetshändelser som du själv skapar i spelet genom dina handlingar i spelet spelas upp i dessa kanaler och bitvis i de vanliga musikkanalerna.

    Det som däremot gör GTA V spelbart, trots det i mina ögon holistiska samhälle som spelet försöker få liv är framförallt handlingen. Tre karaktärers vars livsöden är dina att styra är inte särskilt vanligt. Det enda jag kan komma på, på rak arm är ett av mina favoritspel (all time) är Fahrenheit (eller Indigo Prophecy som det kom att kallas i Amerika och Kanada) där man får spela som ”förövaren”, den misstänkta mördaren samt de två poliser som undersöker de mord som begåtts. Detta torde ge en något annorlunda upplevelse genom att bli tvungen att se på handlingens utveckling genom tre vitt skilda personers perspektiv. Detta är, vid vidare rannsakning, den största (och kanske enda) anledningen till att man fortsätter att ta mig vidare i spelet.

    Ett spel som drogs med samma huvudsakliga problem var Assassins Creed 3 som innehöll stora stadsbitar man kunde rida, springa och hoppa sig igenom. Problemet var att det knappt fanns något att göra när man tog sig från A till B. Spel som Red Dead Redemption lyckades däremot här. Det är – tro det eller ej - bra mycket roligare att skritta fram på en häst än att köra en Ferrari om transportmetoden görs interaktiv.

    För de flesta som spelar spel är det enformighet som knäcker en spelupplevelse. Kan man inte bryta en cykel som börjar intressant men sedan fortsätter i all oändlighet utan att introducera nya element (eller tills spelet är slut) känner man lätt att det inte finns någon vits med att fortsätta spela. Tråkigt men sant.

    För att fortsätta i samma gnälliga spår tyckte vi GTA V online visade sig det också vara något av en besvikelse. Även om det ger en mer levande känsla till den annars ”döda” sandlåde-staden så har online-biten dragits med flertalet buggar och strulande servrar som allt från att hindra en att spela med sina kompisar i x antal timmar till den stackars skara som förlorat sina karaktärer och alla de intjänade pengar, som är mer än svåra att få tag på i online-delen av spelet.

    Men här hittar man också sina guldmoment. Jag hade precis klivit ur en butik efter att köpt mig ett handeldvapen när jag såg en annan spelare susa förbi i en skranglig bil. Hoppar in i min bil och gasar efter den oskyddade medtrafikanten. När jag jagat hen dryga kilometern tänker jag att det nu är lägligt att skjuta sönder dennes däck, vilket jag snyggt gör (vilket är svårare än man tror med tanke på hur Rockstar valt att sätta styrningen med bilen kontra hur du avfyrar ditt vapen i ett fordon).

    Min medtrafikant får panik och försöker fly över en bro. Det han inte räknar med att kanten är nästan en halvmeter hög och fastnar med bilen, halvvägs över kanten. Snäll som jag är vill jag hjälpa till och gasar rakt in i bilen som åker över kanten och landar på en pelare som håller upp bron, en halvmeter ner. Jag tänker: ”där kan han ju inte stå” så jag kliver ut ur bilen och börjar gå mot bilen, hållandes en stilettkniv i handen och hoppar smidigt ner på bilens huv. Min kära medtrafikant får panik och kliver ur bilen, dock ovetandes om att pelaren är för liten och ramlar en 20 meter till en säker död.

    Highlights – de finns, men de är inte alls lika frekventa som i andra spel som redan finns på marknaden vilket gör att GTA V för vår del, inte kammar hem något årets spel. Kanske har jag tröttnat på att vara gangster och av att köra ihjäl folk? Troligen inte. Jag själv satte mig med det nu 2 år gamla spelet Saints Row: The Third för någon kväll sedan och oj vilken skillnad. Spelets stad kändes mer levande och så betydligt mer interaktiv än GTA V någonsin gjorde under de 30+ timmar jag hittills lagt ner på spelet. Visst är Saints Row mindre, kvadratsmetermässigt och för att inte tala om hur skruvat det är. Men uppenbarligen är det här, som ofta kvaliteten som räknas och inte kvantiteten. Men självklart. Rockstar säljer väl på Grand Theft Autos som det välkända varumärke det kommit att bli under alla dessa år.

    Nåväl. Det är många spel som släpps nu till hösten som säkerligen kan få oss att få upp intresset igen för öppna sandlådor.


     
     
    ... och igår damp spelet äntligen ner i brevlådan.

    Lade som sagt beställningen i söndags (5 dagar sedan) och de skickade paketet i måndags vilket ger dem en leveranstid på 4 dagar - från Storbritannien.

    Med en frakt på 26:- eller som jag tog 46,50:- (Royal Signed Mail, som rekommenderat) är det väldigt svårt att köpa spelet från svenska butiker när det här hemma i Svedala ligger på:

    608:- (special edition, inkl. frakt) och 
    430:- (vanliga, inkl. frakt)

    I vanliga fall är jag långt från intresserad av någon special utgåva. Men när denna nu kostar exakt lika mycket som standardutgåvan förstår jag inte varför man skulle vilja ha en produkt som har ett lägre andrahandsvärde.

    Så totalt betalade jag 403:- för spelet och 46,50:- för frakt = 449,50:- för att få hem det.

    Helt klart toppbetyg för en sådan sajt. Thank you Simplygames.co.uk :)
     
     
    Picture
    I had such high expectations :(
    I'm going to publish this post in english, since there are many international readers out there asking the same question as I did:

    Can Apple TV mirror a game from my PC to my TV or can Apple TV stream games from my PC to my computer

    Unfortunately, it can not.
    I bought an Apple TV (3rd gen) from a local retailer and set it up with my new Samsung UE46F6475SBXXE which only craves a HDMI-cabel on your part.

    Worked fine, but when I used the only method I know off to mirror my desktop to the Apple TV it lagged. It lagged like s*it, despite trying to force it to run in 60 fps. This of course, wouldn't be acceptable at all but the notion that you only got a white screen when starting a game (Hotline Miami, Outlast, Portal 2, Skyrim or other) totally made me scrap the idea of wirelessly mirroring my PC desktop to a TV.

    Please note that my computer is a highend computer which runs games like Skyrim, Battlefield 3 (and 4 Beta) in Ultra settings without any problems at all. So the hardware is there.

    I guess I'll have to simply buy a longer HDMI-cabel and have it cluttering my floorboards like a fat, black and none-wireless snake.
     
     

    Spelet är dyrt. Aldrig i mitt liv att jag betalar nära 700:- för ett spel.

    Hittade av en slump en brittisk sajt som lovordats kraftigt på TrustPilot som säljer Special edition för ett pris som är lägre än det billigaste priset för den "vanliga" versionen(!). Finns några andra (Amazon & Zavvi) men det är alla slutsålda.

    Beyond - Two Souls (Standard edition)
    Svenskt pris = 498:- inkl frakt från Electroworld (de billigare butikerna, Spelbutiken etc. utesluter jag då de har en leveranstid på slutet av året)

    Beyond - Two Souls (Special edition)
    UK pris inkl frakt = 478:- inkl frakt (den dyraste).


    Prövade att lägga en beställning på Simplygames.com.
    Återkommer när jag väl får spelet i brevlådan.

     
     
    Det finns knappt några svenska summeringar av demon av det redan kritikerrosade The Last of Us (från skaparna av bla. Uncharted serien).

    Demon finns inte tillgängligt för alla, utan endast för de (stackars satar) som köpt ett ex av skräpet God of War: Ascension, eller som jag, fått ett testex.

    The Last of Us demon är kort. Irriterande kort.
    Du börjar demon genom att försättas i en förfallen stadsmiljö där Joel (huvudpersonen) och Ellie (14-åringen på bilden) tillsammans försöker överleva en postapokalyptisk incident involverande svamp.

    Utan mer vetskap om själva handlingen märker man snabbt att man har två följeslagare: Ellie och en vuxen kvinna med okänt namn (de som har läst på vet säkert vem detta är, but not me). Med dessa två hinner man snabbt lära sig att tillverka prylar av omkringliggande skräp (tejp, små alkoholflaskor, skruvar osv.), stöta på ett gäng med svampinfekterade "människor" där man kan experimentera hur man själv väljer att ta sig förbi/igenom dem.

    Ett, tu, tre och så är demon slut. På 132 MB är det svårt att tro att man skulle bjudas på något omfattande, men demon lämnar åtminstone mycket mer att önska. I de 20-30 minuterna jag hinner spela igenom demon på känner jag inte att jag riktigt stöter på något nytt.

    Däremot så är det himla svårt att inte se att spelet har en sådan überfet potential. Var det värt att testa demon? Nej. Jag hade hellre låtit bli. Man hinner knappt få en inblick innan det är slut. Men glad ska väl jag vara över att (crap) God of War: Ascension åtminstone kunde ge mig något någorlunda intressant.
     
     
     
     
    Picture
    Smartson valde ut 2 000 testpiloter som skulle testa Resorb Sport som ska fungera som en vätskeerästtning efter hård träning.

    Många tar detta dock som något man "måste ha" efter 1 timmes styrketräning, vilket i mina ögon och öron både ser och låter dumt med tanke på när man fysiologiskt behöver tillsatserna.

    Slutsats: Resorb Sport smakar illa och ger ingen märkbar effekt på min återhämtning. Men som sagt så kör jag styrketräning, löpning och rehab i gymmet. Hårdare träning kanske man, under en längre testperiod, kan avgöra hur pass effektivt detta är. Min personliga reflektion är att den här produkten är överflödig á la onödig.

    En person ställde en fråga till överläkare Dag-Wide Swensson, så här löd det:

    Roger: Hur bra fungerar Resorb och hur ofta kan man ta det?
    Dag Wide-Swensson: Hej! Resorb är en vätskaersättning det vill säga vätska, salter och socker. Det finns sällan grund att köpa Resorb i värmen. Sportdrycker kan vara ett alternativ. Resorb är dock bra i samband med långvariga diareer eller om man är sjuk på annat sätt.
    Förvisso är det inte Resorb Sport, men efter att ha läst flertalet uttalanden från de som testat pulvret kan man nog dra en sammanhållen slutsats här också - it's a little onödigt.


    - En vatten och banan till mig, tack.

     
     

    - Testar uppdatera redan jailbreakad iPhone 4S (5.0.1) till 5.1.1. -

    Edit: .. och det lyckades! Har fått tillbaka alla mina SMS, anteckningar, telefonnummer etc. Allt som inte berör Cydia eller Installous, så alla "crackade" apps är borta. Givetvis hade jag gjort en lista på alla apps jag använde/r i Evernote.

    Ska lägga upp en en kort guide då tog mig flera timmar att få reda på hur jag skulle gå till väga om jag redan har/hade en jailbreakad iPhone.

    Glöm heller inte att lägga till Installous repon (Cydia -> Sources -> Edit -> Lägg till -> http://cyda.hackulo.us/) så att applikationer kan hämtas gratis ;)
     

    © Copyright En Svensk Kiwi 2010 - All Rights Reserved